Alternativ utveckling

Alternativ utveckling

Krigen i Colombia finansieras av narkotikaproduktionen. En varaktig och verklig fred förutsätter att bönderna kan leva gott av och bruka legala produkter i stället –som till exempel tropiska frukter! Läs mer om alternativ utveckling här.

Krigen i Colombia har pågått mer eller mindre sammanhängande sedan 1948. De senaste 20 åren har varit de värsta när det gäller antalet civila offer; 200 -300 000 människor har dödats och runt 6 miljoner har varit tvungna att fly från sina hem.

Det är nämligen drygt 20 år sedan den colombianska gerillan och paramilitära grupper tog över kontrollen över kokaintrafiken efter det att Pablo Escobar dödats och landets två stora drogkarteller löstes upp. Sedan dess har de colombianska krigen finansierats av droger.

Colombia är idag världens största kokainproducent- och landet som odlar mest koka.

Kokainet framställs nämligen i primitiva djungellaboratorier med utgångspunkt från kokabuskens blad. 2400 sådana laboratorier blev upptäckta och destruerades av colombianska myndigheter 2014.

Att en sådan olovlig aktivitet med sådana enorma dimensioner kan fortsätta trots myndigheternas försök att sluta med kokaintrafiken, beror bland annat på att myndigheterna inte är närvarande i stora delar av Colombias landsbygd. Det saknas inte bara poliser och militärer utan det saknas skolor, sjukvård, offentliga kontor och institutioner av alla slag.

Och det saknas inte minst infrastruktur. Hela kommuner saknar vattenförsörjning, hela städer saknar elektricitet. Och inte minst vägar. Colombias vägnät räknas med att ligga 30 år efter i tiden jämförbart med landregionen. På grund av landets svårt otillgängliga geografi med djungel och Andes-bergen – men också på grund vad kostnaderna av snart 70 år med krig har tillfogat landet.

 


Golden Colombia besökte 2013 ett litet samhälle med tidigare kokabönder i Amazonas.

Hör dem berätta om varför de blev massakrerade i hundratal av kokainproducenterna.

 

Miljoner av colombianer har timmar på ojämna transportvägar som enda kontakt med en större by. Och hundratusen av dessa mister själva den här eländiga kontakten med omvärlden under regnperioden.

En av de allvarligaste konsekvenserna av den här isoleringen är fattigdom. Runt hälften av befolkningen på landsbygden lever i fattigdom. Halvparten av dessa igen i extrem fattigdom.

Därmed blir de ett lätt byte för kokainproducenterna.

Vid många tillfällen blir bönderna tvungna till att tillåta odling av koka- och ändå är det för de flesta den enda aktiviteten som kan garantera familjen mat på bordet och pengar till det allra nödvändigaste. Lagliga jordbruksproducenter är dyra eller omöjliga att få fram till marknaderna, priserna varierar våldsamt, det finns ingen kredit att få, ingen rådgivning eller stöd från agronomer. Och med avsaknaden av bevattningssystem, kan en säsong av torka-som i år- sätta hela familjen på bar backe. Maffians kokaförsäljare är däremot behjälpliga med mycket av detta.

Att reducera kokainproduktionen i Colombia är en absolut förutsättning för fred och utveckling i landet. Och för att klara det bör den colombianska landsbygden rustas upp både socialt och ekonomiskt.

En av många viktiga åtgärder, är att öka efterfrågan av produkter som den colombianska småbonden har kompetens och förutsättningar för att kunna leverera, som till exempel exotiska, colombianska frukter.

Att frakta dessa i färsk form till kunder i utlandet är svårt på grund av de olyckliga transportförhållandena. Men transport av fruktpuré och torkad frukt däremot, kan öppna upp stora marknader för bortglömda bergsbyar och djungelsamhällen i Colombia.

Att öppna upp svenskarnas ögon för dessa fantastiskt välsmakande och hälsofrämjande frukter är sålunda vårt lilla bidrag till en bättre framtid för det colombianska folket.

 


 

Vi tog dessa bilder på en reportage resa 2011. De visar den 160 km långa vägen som förbinder Magdalenadalen med Boyacá länet (där vi producerar den torkade frukten).